Börja med en organiserad tur eller kontrollerad bana
Det enklaste sättet att få en bra första upplevelse är att välja ett upplägg där någon redan ansvarar för aktuell information och isbedömning. På en organiserad skridskotur kan du se hur en erfaren ledare använder ispiken, väljer väg och håller ihop gruppen. På en kommunal eller annan iordningställd bana kan du få vinterljuset och känslan av att röra dig över sjön utan att själv börja med fri färd på okänd is.
Kontrollera alltid samma dag att banan är öppen och vilket område som faktiskt är bedömt. Följ avspärrningar och lokala anvisningar. En slinga som var öppen i går kan vara stängd i dag, och en kontrollerad bana gör inte resten av sjön kontrollerad.
En kort pimpeltur med en erfaren person kan också vara en fin början. Termosen, den öppna utsikten och en lugn stund vid hålet ger mycket av vinterupplevelsen utan att turen behöver bli lång. Den erfarna personen ska känna platsen, kontrollera isen under förflyttningen och ha ispik, isdubbar, räddningslina, flythjälp, telefon i vattentätt fodral och torrt ombyte. Själva fisket beskriver vi i vår guide till pimpelfiske för nybörjare.
Ett enda mått kan inte avgöra om en sjö är säker
Issäkerhetsrådet anger minst tio centimeter kärnis som riktmärke för vistelse på is. Det är viktig kunskap, men siffran är inte ett godkännande av en hel sjö. Måttet gäller kärnis, och både isens kvalitet och tjocklek kan förändras över korta avstånd.
Strömmande vatten kan försvaga isen underifrån vid inlopp, utlopp, sund och bäckmynningar. Broar, bryggor, vass, uddar och grund kan påverka vattenrörelse och isbildning. Snö kan dölja tunnare partier och samtidigt bromsa istillväxten. På våren kan sol och stigande temperatur snabbt försämra en is som kändes stark på morgonen.
Nyis, våris, snötäckt is och havsis kräver särskild erfarenhet. För en nybörjare är slutsatsen enkel: lita inte på ett enstaka borrhål, en siffra från gårdagen eller på att andra redan befinner sig ute. De kan känna en bärig väg som du inte känner – eller vara lika osäkra som du.
Kontrollera isen under hela förflyttningen
En ispik (annonslänk) används för att bedöma isens bärighet innan du lägger hela kroppsvikten på nästa område. Den ska användas återkommande, och särskilt när isens färg, form eller ljud förändras. Om piken går igenom eller visar att isen har blivit för svag ska du vända eller välja en annan väg.
En vanlig lätt skidstav är ofta för lätt för att ge samma besked som en avsedd ispik. Vid pimpelfiske kan en isborr (annonslänk) visa tjockleken där du borrar, men den ersätter inte den löpande kontrollen mellan hålen. Isen behöver bedömas under hela förflyttningen, inte bara när du kliver ut från land.
Bär ispik, isdubbar, räddningslina och flythjälp
Isutrustningen fungerar som ett system där varje del löser ett eget problem. Ispiken hjälper gruppen upptäcka svagare is innan någon går igenom. Isdubbarna (annonslänk) kan ge grepp när en person försöker arbeta sig upp ur en vak. En flytande räddningslina (annonslänk) gör det möjligt för en kamrat att hjälpa från bättre is och med större avstånd. Flythjälp ger mer tid och stöd i vattnet, medan vattentät förvaring för telefonen (annonslänk) behövs för att kunna larma 112.
Isdubbarna ska sitta högt runt halsen och utanpå kläderna, så att du kan lossa dem med handskarna på. De bör ha en visselpipa (annonslänk) av plast utan kula som kan frysa fast. Räddningslinan ska vara åtkomlig utan att du först måste öppna eller tömma ryggsäcken, och linans ögla bör vara fäst vid ryggsäckens axelrem. Det kan vara svårt att ta sig upp själv även med isdubbar, vilket är anledningen till att sällskap och räddningslina inte är tillval.
För en nybörjare är en flytväst (annonslänk) den tydligaste formen av flythjälp. En räddningsväst som kan hålla huvudet ovanför vattenytan även på en medvetslös person ger bäst flythjälp. Barn på naturis bör alltid bära flytväst, och barn som inte kan simma bör bära räddningsväst. I vissa genomtänkta isutrustningar används en ryggsäck med midjerem och grenband samt vattentätt packat ombyte som flythjälp. Utgå inte från att en vanlig ryggsäck automatiskt håller dig flytande.
Prova all utrustning med vinterkläder och handskar
Utrustning som fungerar i hallen med bara händer kan vara svår att använda när du bär tjock jacka, ryggsäck och vantar. Gör därför ett enkelt prov hemma eller på land före turen. Ta på dig hela vinterutrustningen och kontrollera att du kan lossa isdubbarna, nå telefonen och få fram räddningslinan utan att ta av handskarna.
Öva på att kasta linan på land och packa tillbaka den enligt tillverkarens instruktion. Öva också hur du greppar isdubbarna och drar dig fram liggande på ett säkert underlag. Ett improviserat vakprov hör inte hemma på den första egna turen. Svenska Livräddningssällskapets lokala föreningar och andra arrangörer kan erbjuda isförevisningar där egen- och kamraträddning tränas under kontrollerade former.
Telefonen ska ligga i vattentät förvaring och fortfarande vara åtkomlig. Packa ett komplett torrt ombyte i en separat vattentät packpåse (annonslänk). Ombytet ersätter inte flythjälp eller räddning, men blir viktigt när en blöt person har kommit upp ur vattnet.
Gå med människor som kan hjälpa om något händer
Rådet att aldrig gå ensam betyder mer än att bara ha sällskap bredvid sig. Gruppen behöver veta vilken väg ni planerar, vem som kontrollerar isen och vad som får er att vända. Minst två räddningslinor bör finnas i varje grupp, helst en per person. Linorna ska kunna nås omedelbart, och deltagarna måste känna till hur de används utan att själva springa ut på svag is.
Håll avstånd så att flera personer inte samtidigt belastar samma svaga område. Hur stort avståndet behöver vara beror på aktiviteten och förhållandena, och ska styras av den erfarna personens eller ledarens arbetssätt. Berätta också för någon på land var ni ska vara och när ni räknar med att vara tillbaka.
En grupp blir inte säker genom att placera den minst erfarna personen i mitten. Saknas utrustning, kunskap eller förmåga att använda utrustningen ska turen ändras eller ställas in.
Välj en landtur när isen eller planen är osäker
Gå inte ut på okänd naturis när ingen i sällskapet kan bedöma den, när aktuell lokal information saknas eller när full utrustning inte finns på plats. Välj också bort turen när snö, mörker eller dålig sikt gör förändringar svåra att upptäcka, när vädret har slagit om kraftigt eller när vårsol och plusgrader snabbt försämrar isen.
Att avstå behöver inte förstöra vinterdagen. Gå längs stranden och ta fikan vid en grillplats på land. Välj en aktuell kontrollerad bana eller boka en organiserad tur till en annan dag. Du får fortfarande vinterljuset, den öppna utsikten och gemenskapen utan att göra den okända isen till ett test du måste klara.
Så agerar du om isen brister
Praktisk övning är betydligt bättre än att bara läsa en instruktion, men alla i gruppen behöver känna till grundordningen innan turen börjar.
Om du själv går igenom isen
- Vänd dig tillbaka mot den väg du kom. Där bar isen nyss.
- Ta det lugnt, behåll handskarna på och ta fram isdubbarna.
- Arbeta metodiskt mot stabilare is och försök häva dig upp med armbågarna nära kroppen.
- Kryp eller åla långt bort från vaken innan du reser dig.
- Om du inte kommer upp och hjälp är på väg, försök ligga still för att spara krafter och värme.
- När du kommit upp, larma vid behov och byt till torrt så snart situationen tillåter.
Om en annan person går igenom
- Ropa på hjälp och larma 112 så tidigt som möjligt.
- Närma dig från samma håll som personen kom, där isen nyss bar.
- Ha alltid något mellan dig och den nödställda, exempelvis räddningslina, ispik, livboj eller en gren.
- Planera räddningen och skydda dig själv så att du inte blir ytterligare en nödställd.
- Använd flythjälp och säkring bakåt om du måste ge dig ut på svag is.
Läs den fullständiga instruktionen hos Issäkerhetsrådet om isen brister och sök en organiserad övning där momenten kan tränas säkert.