Isvett och isutrustning – förstå naturis

Isen är inte jämn

Issäkerhetsrådet anger minst tio centimeter kärnis som riktmärke för vistelse på is. Det är användbar grundkunskap, men måttet beskriver isen där den faktiskt har kontrollerats. Det säger inte att hela sjön har samma tjocklek eller samma kvalitet.

Ny, klar kärnis kan vara stark, medan snö, töväder och vårsol förändrar förutsättningarna. Ett snötäcke kan både dölja isens yta och isolera så att istillväxten går långsammare. På våren kan en is som fortfarande är tjock förlora mycket av sin bärighet när sol och mildväder bryter ned strukturen.

Det är därför ett borrhål eller en uppgift från gårdagen bara är en del av bilden. På naturis behöver den aktuella vägen bedömas medan man rör sig över den. För en nybörjare är det värdefullt att se hur en erfaren person använder ispiken, reagerar på förändringar och väljer väg i verkligheten; den kunskapen går inte att ersätta med en tabell över centimeter.

Där isen blir svagare

Vatten som rör sig under isen kan ge tunnare eller svagare partier. Därför kräver bland annat inlopp, utlopp, sund, bäckmynningar och andra strömutsatta platser särskild kunskap. Även broar, bryggor, vass, uddar och grund hör till de miljöer där isen kan avvika från den öppna, lugna delen av sjön.

Snö gör läsningen svårare eftersom färgskiftningar, sprickor och andra förändringar kan döljas. Havsis, våris och snötäckt is ställer dessutom andra krav än jämn nyis på en liten stilla sjö. När förhållandena är sådana att gruppen inte kan bedöma dem är landvägen eller en kontrollerad isaktivitet ett bättre val.

Människor ute på sjön är inte heller en israpport. De kan känna en väg du inte känner, eller sakna kunskap själva. Aktuell lokal information är värdefull, men på okontrollerad naturis behöver den kombineras med egen iskunskap och kontroll längs just den väg gruppen använder.

Utrustningen har olika jobb

Isutrustningen blir lättare att förstå om varje del kopplas till det problem den faktiskt löser. Ingen enskild pryl gör en okänd is säker.

Ispiken används under förflyttningen för att känna hur bärigheten förändras framför dig. En isborr visar tjockleken i borrhålet, men ger inte samma löpande information mellan hålen.
Isdubbarna ger grepp mot iskanten om du själv hamnar i vattnet. De ska sitta högt och utanpå kläderna så att de går att nå även med vinterkläder och handskar.
Räddningslinan gör det möjligt för en kamrat att hjälpa från bättre is och på avstånd. Den behöver vara åtkomlig och gruppen behöver ha provat hur den kastas innan den behövs på riktigt.
Flythjälp ger stöd i vattnet. En flytväst är ett tydligt alternativ; en ryggsäck fungerar som flythjälp först när den är avsedd och säkrad för den användningen.
Telefon och torrt ombyte ska ligga vattentätt. Telefonen behövs för att kunna larma och ombytet först när den blöta personen har kommit upp.

Broddar och isdubbar är alltså inte samma sak. Broddar förbättrar greppet när du går ovanpå hal is. Isdubbar är till för att få grepp om iskanten vid en vak.

Sällskapet

Att inte vara ensam på naturis handlar om mer än sällskap. Om någon går igenom behöver de andra kunna hjälpa från is som fortfarande bär, ha räddningslina tillgänglig och undvika att hela gruppen belastar samma svaga parti. Utrustning som bara finns hos personen i vattnet löser inte kamraträddningen.

Det är också därför en erfaren följeslagare eller organiserad isförevisning är så värdefull i början. Du kan se var isen provas, hur ofta ispiken används och hur gruppen ändrar väg när underlaget förändras. Svenska Livräddningssällskapets lokala föreningar och andra arrangörer ordnar på vissa håll isövningar där egen- och kamraträddning kan tränas under kontrollerade former.

Naturis kan ge fantastiska vinterdagar, från en kort promenad till pimpelfiske och skridskoåkning. Den stora skillnaden mot en vanlig vinterstig är att vägen själv måste förstås medan den används. När den kunskapen saknas är det inte säkerhetsutrustningen som fyller luckan.

Om isen brister

Praktisk träning är bättre än att försöka lära sig en räddning först när något har hänt. Grundprinciperna behöver ändå vara kända i gruppen.

Om du själv går igenom

Vänd dig mot den väg du kom från; där bar isen nyss.
Behåll handskarna på, försök hålla dig lugn och ta fram isdubbarna.
Arbeta tillbaka mot bärigare is och använd dubbarna för grepp.
När du kommit upp, kryp eller åla en bra bit från vaken innan du reser dig.

Om någon annan går igenom

Larma 112 tidigt.
Närma dig från samma håll som personen kom, där isen nyligen bar.
Ha något mellan dig och den nödställda, till exempel en räddningslina, ispik, livboj eller gren.
Skydda din egen väg fram så att räddaren inte blir ytterligare en nödställd.

Issäkerhetsrådet har en mer fullständig instruktion om vad du gör om isen brister. Läs den tillsammans med gruppen och öva helst momenten under organiserade former.

Butiker med säkerhetsutrustning för naturis

Isdubbar, ispik och räddningslina har olika uppgifter och behöver komplettera varandra. Butikerna nedan har ett verifierat aktuellt sortiment med flera av de centrala delarna för naturis, så att du kan jämföra utrustningen samlat. Länkarna nedan är annonslänkar.