Vattentäta vandringsskor

När väta kommer utifrån

Blött gräs, vått ris och flera timmar av lätt eller måttligt regn är bra exempel. Vattnet träffar ovandelen om och om igen men håller sig under skoöppningen. En luftig mesh-ovandel kan då släppa igenom fukten ganska snart, medan ett vattentätt membran ger en barriär mellan strumpan och vattnet utanför.

GORE-TEX är ett exempel på ett vattentätt och ånggenomsläppligt membran, men membranet arbetar inte ensamt. Ovandel, foder, sömmar och resten av konstruktionen behöver tillsammans hindra vatten från att nå foten. Det är också därför två skor med samma membranetikett kan kännas ganska olika. Den ena kan vara tunn och låg, den andra kraftigt polstrad och byggd som en känga.

På en sval hösttur kan det här vara skillnaden mellan torra och genomfuktiga strumpor redan före lunch. Samma egenskap är mindre självklar när förhållandena förändras.

När värmen kommer inifrån

Några timmar senare kan solen ha kommit fram och tempot ökat. Nu är det inte längre främst regnvatten som hotar den torra känslan i skon. Foten producerar värme och svett, och fukten behöver lämna skon inifrån.

Ett ånggenomsläppligt membran kan transportera vattenånga, men det är inte samma sak som den direkta luftväxlingen genom en öppen mesh-ovandel. Mer luftgenomsläppliga skokonstruktioner kan därför ge ett svalare och torrare mikroklimat när värmeproduktionen är hög.

Den typ av sko som ofta löser det problemet bättre är en låg, oisolerad sko med luftgenomsläpplig ovandel, till exempel en trailrunner utan vattentätt membran. Den prioriterar ventilation och låg materialmängd framför en barriär mot regn. Skillnaderna i konstruktion och hur de märks under vandring finns i guiden om trailrunners på vandring.

Det betyder inte att membranskor är fel så fort temperaturen stiger. Skillnaden är att vattentätheten inte löser den fukt som foten själv producerar. Om dina vanligaste turer är varma och torra är det alltså ventilationen, inte vattenskyddet, som förtjänar större vikt.

När vattnet kommer ovanifrån

En låg vattentät sko är fortfarande låg. Regn som rinner längs byxbenet, vatten från högt blött ris eller en pöl som når över öppningen kan hamna direkt på insidan. Då kan skon bli ordentligt blöt utan att membranet har läckt.

Här är det inte ett tätare skomembran som saknas. Ett par regnbyxor för vandring kan leda regnvattnet utanpå skoöppningen, medan damasker eller gaiters täcker övergången mellan sko och ben och hjälper mot blött ris, snö, lera och skräp. Det är två konkreta produkttyper som skyddar en vattenväg som själva skomembranet inte kan stänga.

En känga flyttar också öppningen högre upp och kan därför ge mer marginal innan vatten går över kanten. Det är en annan funktion än membranet. Skillnaden mellan låg sko och känga behandlas mer utförligt i guiden om vandringsskor och kängor.

När du ändå ska gå genom vatten

Ett vad eller flera djupa vattenpassager förändrar förutsättningarna igen. Om vattnet når över skoöppningen hamnar det på insidan oavsett hur tät ovandelen är.

På en varm tur där sådana passager är väntade kan alternativet därför vara en lätt, oisolerad sko med öppen ovandel som får bli blöt men också släpper ut värme och ger goda möjligheter till luftning efteråt. Trailrunners är ett vanligt exempel på den konstruktionen, men samma tanke finns i andra lätta skor utan membran. Trailrunnerguiden visar när det spåret passar och vilka kompromisser som följer med det.

I kallt väder kan samma strategi bli betydligt mindre attraktiv. Då kan det fortfarande vara bättre att prioritera vattenskydd och planera själva passagen på annat sätt. Poängen är inte att en öppen sko alltid är bättre vid vatten, utan att ett vattentätt membran inte kan hindra vatten som kommer över kanten.

När skon redan är blöt

När vatten väl finns innanför membranet kan vattentätheten inte göra det ogjort. Då blir frågan hur mycket vatten resten av skon håller kvar och hur lätt konstruktionen kan torka.

Här fungerar ingen enkel regel om att alla membranskor torkar långsamt. En tunn låg sko med lite polstring beter sig annorlunda än en kraftig känga med tjock ovandel och mycket foder, även om båda har vattentätt membran. Materialmängd, foder, innersula och hur mycket luft som kommer åt spelar stor roll.

Om genomblötning är en återkommande del av turen är den praktiska produktkontrasten därför återigen en lättare sko med mindre material och mer öppen ovandel. På en flerdagarstur blir också ett torrt reservpar vandringsstrumpor användbart när du får möjlighet att byta. Själva hanteringen av blöta fötter hör däremot hemma i guiden om blöta fötter på vandring.

Efter dagens vandring påverkar även hur skon öppnas, om innersulan går att ta ur och hur mycket material som behöver torka. Mer om det finns i guiden om skötsel av vandringsskor och kängor.

När den våta stigen handlar om grepp

En sten kan vara lika hal under en vattentät sko som under en luftig. Membranet sitter i skons övre konstruktion och säger inget om gummiblandning, sulmönster eller hur mycket gummi som ligger mot underlaget.

Om problemet är att du halkar på våta rötter, berghällar eller spänger är det alltså en sko med en yttersula anpassad till det underlaget du behöver leta efter, inte en tätare ovandel. I guiden om grepp på vandring förklaras skillnaden mellan gummiblandning, mönster och olika typer av våta underlag.

Vattentäta vandringsskor passar bäst när väta utifrån är det återkommande problemet och vattnet förväntas stanna under skoöppningen. När problemet i stället är värme behövs mer ventilation, när vatten kommer uppifrån hjälper regnbyxor och damasker, vid upprepade vattenpassager kan en lättare öppen sko vara mer praktisk och på hala underlag är det yttersulan som behöver göra jobbet.

Butiker med vattentäta vandringsskor och kängor

Sortimenten skiljer sig mellan låga skor och kängor, men också i membran, ovandel, passform och hur mycket material som byggs runt foten. När du vet att vattenskydd är relevant för dina turer kan det därför vara bra att jämföra flera aktuella sortiment. Länkarna nedan är annonslänkar.